Reflektionsmöten

I skolans värld blir vi ofta påminda om modellen ”Trial and error” och i livet om ”att lära från våra misstag”. Visst är det så att det vore bra om vi gjorde detta och de flesta bygger upp erfarenhet och troligtvis anammar det. Dock inte alla. Att läsa kvällspressen är ibland allt mer deprimerande och även om det är intressant och erfarenhetsberikande att följa nyheter och samhällsutveckling, så är det också med frustration och ledsamhet man bevittnar det klimat som råder.

Terrordåd, rasism, våld tillhör vanligheter och den ena eländigheten efter den andra avlöser varandra. När man får läsa om vad som hände i Köln blir man alldeles bestört och att tjejer och kvinnor överhuvudtaget inte kan känna sig trygga på allmänna platser talar om att något är allvarligt fel i grundvärderingar hos så många. Att sedan samma diskussion blossar upp i Sverige är kanske inte så anmärkningsvärt, då det tydligen inte bara är nu utan även tidigare händelser som kommer upp till ytan. Resonemang och diskussioner om att polis mm styrt detta så att det inte skulle nå ut till media är i och för sig en diskussion i sig. Visst hade man hört det förr, men vare sig det skulle tystats ned eller ej på grund av politiska åsikter är i sig ganska märkligt.

Tydligen är det ganska svårt för så många att göra skillnader på värderingar, åsikter och handlingar. Vem än det än är som begår dessa illdåd och övergrepp så är det handlingen som dessa personer gjort som är felaktig.

Hur skall vi som vanliga människor kunna göra skillnad eller stå upp för värderingar som bygger på medmänsklighet och värme mellan människor, samt förståelse för olikheter. Till att börja med måste vi lära känna oss själva lite bättre. Möten med andra människor, andra kulturer och annorlunda värderingar än våra egna gör att vi oftast lär känna oss själva lite bättre. Om vi sedan gillar det vi lär om oss själva eller inte är en annan fråga, men att reflektera lite över det borde vara intressant. Jag har pratat ganska mycket om detta efter mitt år i Kina dit jag åkte med vissa fördomar och farhågor och fick kanske ett annat svar än det jag förväntade mig. Mest mötte jag mig själv i alla de möten med andra som jag ställdes inför.

Min kollega @frokenflipp gjorde nyss ett liknande inlägg som gjorde att man fick tänka till igen. Läs det gärna: https://mittflippadeklassrum.wordpress.com/2016/01/16/nar-du-moter-andra/.

Visst fungerar vi människor så att vi gör misstag och fel och det är lättare att sätta dessa under strålkastarens sken. De goda gärningar och de små sakerna som gör skillnad reflekterar vi kanske inte så mycket över. Att känna ansvar och våga bry sig och kanske våga gå utanför sin egen lycka och bekvämlighet är större egenskaper och erfarenheter än vad omvärlden någonsin kan förstå. Att ägna tid åt andra eller nära som inte mår bra eller har det svårt för tillfället är stort och kan betyda så mycket mer än vi kan förstå just nu, det kan vara en promenad till ”Danska fallen” (Ställe i Halmstad) eller bara att spela något spel.

I veckan hade vi ett litet möte på jobbet där vi samlades i ett delvis nytt arbetslag och skulle berätta lite om oss själva och våra förväntningar och förhoppningar. Snabbt börjar ju tankarna gå runt i det egna huvudet och att reflektera över sig själv är ganska nyttigt, vad tänker andra och hur hanterar jag mötet eller presentationen av mig själv? Vilka intryck får andra som lyssnar och lyssnar jag på andra så att jag hör vad de säger och uttrycker?

När jag kom hem på kvällen efter lite träning var jag ganska trött och satte mig i soffan för att kolla på Tv och ”På spåret”. Wow, den första resan gick till Valencia, en stad i mitt hjärta där jag mött så många människor och haft sådant utbyte. Efter en stund ringde det på FaceTime och min direkta känsla var: -Inte nu! Lyfte telefonen och såg att det var en vän från Kina, jag blev naturligtvis glad och svarade. Men vad var det för tanke jag fick innan… inte nu… var jag så upptagen av min egna bekvämlighet att jag inte ville bli störd.

Mary Minglu, som ringde är en 18 årig tjej från Kina som har ett underbart hjärta och som jag haft många samtal med, såväl i Kina som via olika medier här hemma. Hon har drömmar och mål här i livet som alla andra, men även en målmedvetenhet och vet att vägen dit går via hårt arbete och kunskap. Trots att hon bara tjänar på en månad vad vi gör under två dagar här hemma, serverar hon med stolthet och bemöter alltid alla med vänlighet. Hon ringer för att fråga hur det är och för att berätta för mig hur det är i Yantai, mestadels är det för att hon vill träna sin engelska för hon känner att det är en av nycklarna till framgång.

Hon funderar på att fortsätta studera, men vill spara ihop lite pengar först och vill inte lämna sin familj. Hon bor tillsammans med sin mamma och morföräldrarna börjar komma till åren och hon vill inte lämna dem. Familjen har en oerhört central roll i Kina och den betyder så mycket i alla lägen. Visst råder det viss naivitet i våra samtal ibland, men hennes ärlighet och medmänsklighet är något som jag ibland önskar att vi kunde klona. Hennes tankar och värderingar, som så många andra i detta land, är långt ifrån den verklighet som råder i västvärlden idag. Värderingar om att det är viktigt att hjälpa andra, förstå andras svårigheter och inte ställa sig själv i främsta rummet och de kommer från en tjej som själv har det ganska tufft gör att man tänker på hur vi agerar, hur jag hanterar situationer och att världen inte borde ha några hörn.

IMG_4788

Efter tre timmar bröts samtalet och jag var ganska nöjd att jag lyfte luren och svarade, för visst vill jag dela med mig och vetskapen om att det oftast ger mer lycka i att ge än i att få bevisade sig sann igen. Efter lite reflekterande så är ju frågan vem som gav vem något, för detta möte eller samtal gav mig mycket och jag lärde mig mycket om värderingar, tankar, funderingar och om mig själv och allra mest så lärde jag mig detta genom reflektion och av en 18-åring som inte alls har samma förutsättningar. Snacka om att få kasta om kull en massa fördomar och värderingar!

I en hel del negativa tankar, åsikter, värderingar och fördomar går det att finna något positivt bara vi reflekterar över vad innebörden är och väljer att fokusera på vårt egna beteende istället för andras.

Hur väl känner du dig själv?

 

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

Om Stefan Thorvaldsson

IKT-pedagog och IT-samordnare i Halmstad kommun.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s