När du tror att du inte räcker till

Med jämna mellanrum händer saker som får en att tänka till, att gråta och att känna sig glad. Ibland tror vi att allt bara händer för dagen och lever just för den stunden. Det finns så mycket bra skrivet på nätet och på andra ställen så ni kanske slutar läsa nu, men ibland mår man bra av att skriva av sig också. Skall berätta om en för mig ganska stark historia som egentligen handlar om oss all som arbetar i skolan eller har med barn att göra.

IMG_1170

När vinden inte blåser dit man vill, finns det ändå hopp!

För inte så länge sedan berättade jag om flickan som skickade ett meddelande till mig och tackade för att jag brydde mig under skoltiden.Det kanske inte hjälpte så mycket då, men hon förstod nu och livet hade rättat till sig.

Idag under ett möte så ringde telefonen. Jag svarade inte första gången, men när det ringde andra gången trodde jag det var från bilverkstaden. Brukar aldrig ha på telefonen under möten, men visste att mina goa kollegor skulle fortsätta mötet utan problem. Så jag gick ut och tog samtalet.

Till min förvåning var det inte verkstaden utan en väldigt nervös röst i andra ändan. Det var en gammal elev som ringde. Jag var tvungen att sätta mig ned och lyssna. Det som skulle komma var inte vad jag riktigt väntat mig. I andra ändan började samtalet om att eleven ville be om förlåtelse för något som hände för ca: 10 år sedan. Han ville att jag skulle förstå att det som hände då inte var personligt.

Skolor har under många år drabbats av inbrott och stölder, inslängda brunnslock, förstörda fönster och annat. Även jag har blivit av med en och annan dator på detta sätt. Eleven hade djup ångest och ville att jag skulle veta att jag och många andra lärare brydde sig och försökte, men att de då inte var möjligt att lyssna.

Därefter kom hela berättelsen om inbrott, misshandel och om droger och narkotika, om grupptryck och hur det gått i livet för honom och hans kompisar och andra som kommit snett i samhället. Samtalet handlade också om följderna, om de rättegångar och skyddstillsyn och fängelsestraff som blev följderna och som också präglat livet till stora delar. Det handlade om många liv som istället för sprudlande tillvaro handlade om liv i trasor.

Att efter 10 år resa sig och stå stark och ha modet att ringa detta samtal tycker jag är oerhört starkt. Livet handlar så mycket om att det blir fungerande samhällsmedborgare av de flesta även om det under vissa år är hårda prövningar, grupptryck och misslyckande. Tänk om vi kunde förstå hur viktigt det är att vi bryr oss och inte ger upp, det ger resultat, det ger effekt och jag brukar säga att man kan se i ögonen på även det hårdaste skal att det går.

En av mina kloka kollegor som jag håller med till 100% brukar tala om att vi måste fokusera på förmågor. Skall vi som personal inom skolan göra detta måste vi förstå att det arbete vi gör idag kanske inte resulterar innan grundskolan är slut. Det kan bära frukt senare i livet. Vi måste också fokusera på de övergripande målen i vår läroplan, de som handlar om värderingar och om att vår viktigaste uppgift är att utbilda och fostra fungerande samhällsmedborgare i en demokratisk anda. Gör vi alltid det eller ger vi upp ibland? Tar vi vårt ansvar? I de allra flesta fall tror jag vi gör det, men vi får inte alltid se resultaten.

Under många år åkte jag med skolan ned till Krakow och Auschwitz/Birkenau och visst var det ungdomar som inte greppade allt då, som i ungdomligt oförstånd gjorde misstag. Övertygelsen om att de flesta för eller senare förstår är stor, det handlar om att vi inte får ge upp. I ett allt hårdare samhälle med konstiga värderingar enligt min mening är det svårt att förstå att människor kan glömma. Mestadels handlar nog inte detta om de elever som kommit på glid eller haft svårt, det är vi som påstår oss ha sunda och rätta värderingar som ibland ser allt så svart eller vitt, som dömer alla efter en kam.

Det är så lätt att glömma det som hände under världskrigen, så lätt att glömma det som hände i forna Jugoslavien, i Rwanda eller på andra ställen i världen. Vi har också glömt vad som hände i Sverige på 1800-talet och alla de emigranter som lämnade vårt land. Det är ganska tungt att se det som händer i vårt samhälle idag och i andra delar av världen. Jag hoppas dock att vi inte ska vara så snabba på att döma utifrån enskilda handlingar, för visst är det så att det är handlingarna det är fel på.

De allra flesta människor har så goda hjärtan och jag har mött så många fantastiska människor genom åren. Människor som haft det svårt, som genomlidit alla helvetens kval och som ända fungerar. Ett exempel är två iranska kvinnor, en här hemma och en i Kina, som är de mest genomgoda människor jag träffat och med berättelser i bagaget som får mig att begrunda mina egna problem som en vattendroppe i en ocean. Om de klarar sig i livet så måste jag klara av att bry mig som medmänniska, som pedagog i skolan eller som vän.

Ett annat härligt fenomen är de människor som jag möter i salsaföreningen. Jag är absolut ingen stjärna, utan har det nog ganska svårt, men där råder en atmosfär av skratt och kamratskap oberoende på vad du har i bagaget, vem du är eller vad du gör. Det är ett levande exempel på att det går att bry sig över alla gränser, att det går att vara underlägsen och ända vara en i mängden, en i kamratskapen, en man bryr sig om.

Så min uppmaning till alla som arbetar med barn och ungdomar, fortsätt att bry er och ge aldrig upp. Vi kanske aldrig får skörda vetskapen om hur det går, hur det gick. När det väl händer, även hur fel det än varit, så blir man oerhört rörd och tacksam över att man fått svaret på att det lönar sig att vara vuxen och att våga bry sig.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

Om Stefan Thorvaldsson

IKT-pedagog och IT-samordnare i Halmstad kommun.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s