En promenad på stan

Eller rättare sagt än gjort, hem från stan efter en härlig krogrunda. Borde man blogga då… Egentligen inte, men jag är den jag är och kommer alltid att vara… Och man har hamnat där man är i livet. I dag har jag tänkt ganska mycket på tid men kommer att spara det till ett annat tillfälle… Känns bättre att ta upplevelsen till det stadie som gör att livet ibland får en oerhört positiv mening. Halmstad är inte en stor stad, så när man går ut så träffar man folk… Trots att jag flyttade hit för 26 år sedan är varje kväll utr en upplevelse med verklighet, fantasier och mardrömmar o sanndrömmar.

Idag en sväng till krogen med kompisar från golfligan, några öl blev det, herregud man e människa. För några år sedan hade jag en ganska besvärlig klass och precis som jag har de vandrat vidare. Blir så glad när man blir serverad, och med ödmjukhet uppskattad av elever där man gjorde skillnaden. Fortfarande kommer filosofin att det blir människor av alla att leva kvar.

Tänker ofta när man är ute och stöter på dessa underbara ungdomar att man kan, man har, och man vill göra denna skillnad, att bry sig och att göra det som gör skillnad för andra.

Promenaden hem längs storgatan innebar givetvis ytterligare ett stopp och ytterligare träffar… Oj, gamla gympamajjen och en kram och gamla datalärarn och en kram… Alla försiktigt döljandes en onykterhet eller kanske cigarettdoft… Men so what, de visade att någon värdering funnit sig till rätta… Vackra M stannade upp i 30 min och berättade om sitt liv som personlig assistent och om drömmarna i livet… Hur härligt som helst.

Ett par sådana stopp och klockan tickade iväg innan promenaden passerade över Nissan… Då kackade det på ett fönster från en restaurang, hej Stefan… Jag låser upp, kom in och snacka lite… Matdoften hade precis lagt sig och ett trevligt samtal med en av mitt livs utmaningar gav mig ett varmt hjärta. Det blev en sen kväll, men alla dessa goa elever som jag alltid trott att det ska bli människor av… Kan jag kostatera att jag hade rätt, men också fel… Allt tjat om värderingar och när jag behövde det som mest är de medmänniskor, så himla häftigt… Ge aldrig upp, det finns hopp, välvilja och empati i överflöd bara vi ger det en chans..

En petson sa till mig en gång, att bli kär är inte svårt, men att hålla kärleken levande är svårt när förälskelsen lagt sig… Tänk då på dessa underbara ungdomar som öppnar sina famnar, stannar upp, bjuder in och säger..

Du gjorde skillnaden…..

Kommer att sova gott inatt.

Kram på er 🙂

Annonser

Om Stefan Thorvaldsson

IKT-pedagog och IT-samordnare i Halmstad kommun.
Det här inlägget postades i Skolfrågor, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s