När tekniken går över styr finns det ändå plats för en kopp kaffe

Kvalitet är ett begrepp med många olika nyanser. Teknikens utveckling går allt snabbare och man säger att det skall bli enklare. När min snart 75-årige far fräser och grymtar över allt som inte fungerar och med hans underfundiga humor kartlägger hur det är att inte förstå allt hamnar man själv i en värld där båda har rätt. Varför skall allt vara på utrikiska eller om det nu är så bra med dagens mobiler att man tar bort det fasta telenätet, hur kan det då vara så att han inte kan få mobiltäckning. Eller när bredbandet som styr allt från tv, dator, telefon lägger av och Telias support svarar att då får du gå in på www… och felanmälan. Ja, det var ju just det han skulle felanmäla. Det var bättre förr 🙂 då vi gick fram till tv:n och höjde volymen, sändningen var svartvit och ryssarna vann alla hockeymatcher.

Idag tillbringade jag kvällen med min gamle kompis och kollega Kuno. Det börjar med som för så många andra med sämre syn och tv:n måste bli större. Dom kallar apparaterna för Smart-tv och det ena bolaget efter det andra kommer med det ena efter det andra lukrativa erbjudande. Till slut stod han där med ett antal olika abonnemang och 17 kartonger med tv-boxar, routrar, telefoniadaptrar mm. Ja, han fick in fiber också. Viasat skickade ut nya paraboler och apparater och sa att det var billigare via dom än att ta tv:n och Viasat via Telia.

Mycket riktigt, inte bryr sig man om dessa överflödiga kartonger med innehåll made in China eller Taiwan, vill de ens ha tillbaka dem. Dessutom så avtar hörseln med åldern och man måste ha bio-ljud inkopplat för att höra bra. Nätverket når naturligtvis inte till andra våningen och man behöver en extender. Ja, tv:n har ju fungerat och på något sätt hade han ändå lyckats få igång vissa funktioner på såväl tv som viasats parabolmottagare, dock utan koppling till Internet. Så under några få timmar fikade vi, smaskade på en semla och tittade lite på Champions leugue. Många skratt och gamla historier.

När vi sen summerar vad vi gjort så blev det en lång lista… trådlöst nätverk på övervåningen via en extender i eluttaget, internetuppkoppling till Viasat-boxen så att han nu kan få in tv-tablån och play-funktioner, Apple-tv hade vi installerat tidigare men glömskan om hur han kunde visa bilder från iPhonen var borta. Ja, men vi fick in Internet till Smart-tv:n också och testat så larmet fungerade. Ja, listan kan göras mycket längre!

Summan av kardemumman är dock att koppla samman allt är inte det lättaste. Ingen talar om att den gamla dosan från Telia skulle bort, utan de skickade nya fast han inte skulle ha, Viasat skickade nya prylar att koppla in, som såg ut precis som de gamla. Tv:n levererades utan manual, den finns ju säkert på nätet :-). Vem finner modellnumret i en uppsjö av beteckningar. När vi var klara så blev det förutom de apparater som fanns kvar i kartonger en Telia-gateway och två Viasat-routrar mindre. Samt en massa sladdar, kablar och adaptrar. Ojdå, behövs inte detta?

Rester av det bortkopplade 


Att chansa på att stoppa i en ethernetkabel i ett tomt jack av tjugo i fyra olika boxer är väl kanske inte så stor chans till ett lyckat resultat. Men frid och fröjd när jag lämnade bygget fungerade det och vi hade ett antal överblivna apparater som nu inte behövde stå och dra ström. Vem ansvarar för att det som sägs skall vara så enkelt verkligen blir enkelt. Kan vi vara tydliga nog eller är det bara köpmännens drivkraft på att sälja apparater som är viktigt, apparater som uppenbarligen inte har något större värde.

Ni som nu orkat läsa allt ovan kan bortse från det, för det var inte det som var viktigt. Kvalitet skulle det handla om och det var egentligen vad kvällen handlade om, ytterligare en kväll med en go vän och tid för samtal, skratt och tid tillsammans. Kvalitetstid! På något sätt blir det vår inställning som blir avgörande och inte det faktum att teknik krånglar. Vi hade kul och jag ser fram mot nästa gång det strular. Då blir det kanske ännu en semla och lite ljug!

Var rädda om varandra

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Synas men inte se, höras men inte lyssna

Dags att reflektera lite och lite konstigt känns det att reflektera över ett ämne som rubriken. Har haft en fantastisk helg med samtal om det mesta, ett givande och ett tagande, ett lyssnande och ett intresse för det som någon annan säger, som någon annan står för. Det är för mig respekt och en viktig del i att få något att gå framåt, att respektera och att värdera utan att döma och ha fördomar. Den här helgen vägde upp mycket av det som annars präglat senare tid.

Hur vi bemöter andra och hur tror vi andra uppfattar oss är något som vi alla behöver reflektera över. När vi för fram våran talan är vi då villiga till att lyssna på vad andra säger eller är vi redan instängde i det faktum att vi mobiliserat ett eget svar. Tydlighet är ett annat fenomen som missbrukas då vi inte lyssnar till vad andra säger eller gör. Om det vi säger och gör är så starkt måste vi också försöka lyssna till vad den andra parten säger, än värre blir det egentligen om vi ignorerar, förtränger eller glömmer bort att ta in det som sas. Att vi värderar, utvärderar och reflekterar över det som sas vid en diskussion, instruktion eller samtal är av största betydelse för ett framtida samarbete eller relation. Bortse inte från det faktum att även de starkare, de som syns och hörs bör bejaka detta.

dsc_5510

”SE TILL ATT BÄNKEN ÄR TILL FÖR MER ÄN DIG”

Sociala medier i all ära, jag älskar dem… för jag ser dem som något positivt, ett ställe där man kan sprida och ta emot positiva effekter av det som sker i det vardagliga livet. Det finns naturligtvis en baksida också och den blir allt tydligare då man möter människor på nätet som är mer intresserade av att höra sin egna röst, sin åsikt och sina tankar som de rätta. Människor som hellre kritiserar och nedvärderar istället för att se till fakta, förmedla sin egna vision och vända saker till något positivt. Att man utan bakgrund till andras arbete, bara nonchalerar det faktum att det kanske finns andra tankar. Det är både ytligt och förkastligt att sätta sig själv på någon slags pedistal som allvetare och rättskipare i vad som är rätt eller riktigt. Att förlöjliga utan substans är likt vuxenmobbing en brist på egen tillfredställelse och tro på det man själv gör. Att det finns människor där ute, högutbildade och med fina titlar, som inte vet bättre gör mig förkrossad. Att istället föra en dialog och lyssna till vad andra har att säga vore en bättre väg att gå i en egen utveckling. I alla möten med andra människor lär vi oss något om oss själva, om vi bara vågar öppna öronen och lyssna istället för att vara måna om att vår egna röst skall höras.

dsc_5522

”KUNSKAP HAR OLIKA FÖRGRENINGAR”

Nätet borde i alla lägen vara något positivt och visst skall man kunna diskutera och argumentera, men när det övergår i raljering och försök till att förnedra då anser jag att man är fel ute. Att prioritera och lägga negativ energi på andra istället för att själv försöka förmedla ett budskap, dela med sig av sina tankar, idéer och arbete, att öppna dörrarna för andra att ta del, är inte den vägen vi borde ta. Speciellt inte inom skolans värld.

dsc_5526

”ÖPPNA DÖRREN FÖR ANDRA”

Det finns tillräckligt med tokiga tankar på nätet när det gäller politik, religion och andra heta ämnen där det är så lätt att haka på eller att kritisera. Positiv energi skapas på annat sätt! Visst nätet idag är en maktfaktor, precis som olika relationer i grupper, arbetslag, kompisgäng kan vara. Den kan dock vara lätt att missbruka.

dsc_4373
Innan vi går in i samtal, diskussioner kan det vara bra att lyssna och reflektera över det som sägs. Visa att ni bryr er om andras röst och åsikter, vi behöver inte tycka samma, åsikterna kan gå isär. Dock är det viktigt att vi respekterar varandra och ibland kanske tar ett djupt andetag och låter andra komma till tals, trots allt så lär vi nog mer av andra än av oss själva. Så försök att se och försök att lyssna, då kommer du också att höras och ses på ett helt annat sätt.

”Framgångsrika människor vill att andra skall lyckas, framgångsrika vill att andra skall misslyckas. Framgångsrika lär sig kontinuerligt nya saker, motsatsen tror att de redan vet allt. Vem tar ansvar för andras misslyckande och vilka skyller deras egna misslyckande på andra?  – Hur gör du?”

dsc_5520

”VISA ATT DU BRYR DIG”

Men som sagt, helgen var fantastisk med ömsesidig respekt och ett givande och tagande. Samtal och dialoger som föder positiv energi, något som föder det som vi mår bäst av ha, Lycka! Det får mig också att åter tänka på vad som är viktigt 🙂

 

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Hösten är här

En sommar går så fort. Trots att dagarna är längre och det ibland känns som man är uppe dygnet runt så kommer den rutinmässiga hösten som ett brev på posten, liksom bara över en natt. Tid blir ett begrepp som liksom bara försvinner, vad vi gör av den är ju helt upp till oss själva. Att ta och ge är fenomen som påverkar utgången av det vi gör. Summerar man det som varit, det som syns, det som hörs så är det oftast de ”stora” sakerna som tar plats. Dock kanske det är just de där små tillfällena som man håller närmast hjärtat som är de som får oss att le när mörka tysta höstkvällar kommer, det är kanske just de som får oss att le för oss själva.

DSC_5039

Små saker som en härlig stund i soffhörnet, en kaffe på klipporna eller en härlig solnedgång efter jobbet. Eller varför inte den kvalitetstid som finns i vardagen. En turbulent tid kanske har goda saker i sitt sköte och det kommer alltid nya dagar, att få umgås med barnen och vänner och lära känna dem ännu bättre är just sådan kvalitetstid. Att bära kartonger, flytta möbler, köpa disktrasor eller måla om väggar låter kanske inte så kul men det finns inga saker i världen som kan byta ut kvalitetstid. Detta är ju val som är medvetna från vår sida.

DSC_5134

Att se andra människors lycka och leende är på något sätt något som även får vårt egna inre att vila på en harmonisk grund och det mår vi bra av. Att se en förälders ödmjuka blick mot sitt barn eller känna kemin av att man anstränger sig för andra är en slags obeskrivlig härlighet. Det där lilla tillfället då man ser detta är underbar och det behöver inte vara från den egna sfären. Våra barns lycka och välbefinnande är förhoppningsvis ett prioriterat område för de allra flesta, men det finns de som anstränger sig mer än vad andra behöver. Total respekt för dessa människor som kämpar, som håller uppe gnistan och som visar tillgivenhet och kärlek.

IMG_1433

Flyttkarusellen har gått i sommar och drömmarna likväl. Sonen har valt att plugga utomlands ett tag. Vem kommer på tanken att göra det i Vietnam? Tycker det är underbart härligt och det är en livserfarenhet större än det mesta. Att våga förändra att våga chansa och göra det där som kommer att skapa minnen för livet. I det stora kommer det att komma så många små tillfällen. Dottern har varit hemma och jobbat och visat kämpaglöd som gör mig stolt. Nu tillbaka till studierna och trots att vi alla går igenom svårigheter är det härligt att känna att vi hjälps åt. Ibland bara de där små sakerna, de som vi inte får glömma när det skymmer.

DSC_4579

Likt ett Erosfenomen är livet i ett nötskal, vi mår bra av att ge och mår bra av en blick, en kommentar, en kram. Nu tar vi sats mot en höst som vi inte riktigt vet vad den har i sitt sköte, men det är vi själva som är kaptenen och visst kommer det att gunga men kanske kanske kommer det att finnas många små tillfällen som förgyller vardagen och som fyller våra hjärtan. Ta ut kompassriktningen men glöm inte att leva, vara och njuta av stunden.

IMG_0862

Publicerat i tid, Uncategorized | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Året efter Kina

Dottern hemma och tyst det är i huset. Hon ligger och sover efter ett arbetspass och morgonen gryr. Tänkte ta tiden och tillfället att reflektera lite och titta tillbaka för att ta flera framåt.

Ibland brukar jag göra små krönikor, skriva om det som varit och det som hänt. Det är nu ett år sedan jag kom hem från Kina och allt det som hände där. Med vetskapen om att det äventyret var få förunnat och att det lärde mig både ett och annat om kultur, människor och framförallt om mig själv. På något sätt kändes det överväldigande och kanske var det dags att bromsa in. Dock är livet för kort för att inte leva och visst finns det saker som fortfarande finns att utforska samtidigt som det även har ett pris, inte i pengar utan i tankar, känslor och saknad.

Ett år på hemmaplan och konstaterandet att jag är oerhört glad att jag vågade ta chansen, men också verifierande av vad som är hemma och vad som ger mervärde. Det är ju inte så att man suttit still, men kanske lugnat ner eskapaderna lite. Fortfarande är det väl så att se fram emot saker och resor är en av drivkrafterna, en slags adrenalinkick som gör att man finner kämpaglöd men även ro. Ibland har det varit ensamt att inte dela saker och upplevelser, men även en styrka att kunna hantera det själv.

Året som nu gått har åter varit ett av de allra bästa. Möten med människor som berikar och aktiviteter som får ungdomens känsla att vibrera är enastående. Vi lär något av alla, inte bara om dem utan också om oss själva. Att visa att andra personer är av intresse och att vi genuint bryr oss är så berikande. Ibland glömmer vi detta och kanske är för fokuserade på jaget, på egot… men det är just det att bry sig är att berika det egna.

Givetvis var det underbart att få stå i centrum på 50-års festen, om än lite obekvämt :-). Underbart att få ha barnen där som spelade och bjöd på en härlig tillställning. Fortsatta resor med olika människor har givit en positiv och varierande upplevelse. Hur det än är kommer resan till Aspen att vara en höjdpunkt. En barndomsdröm som förverkligades och som blev likt en milstolpe i livet. Fortfarande klarar man sådant som man trodde skulle vara omöjligt, men med rätt inställning och vilja klarar vi mer än vad vi tror.

Musik och pubresa till Dublin gav en annan synvinkel på hur nya människor kan påverka känslan så positivt. En upplevelse med lillebror och fotboll i Paris gav en annan och en fantastisk härlig vistelse i Valencia en annan underbar känsla. Otaliga kurser i salsa och bachata tillsammans med galna upptåg och fester visar också på att saker man trodde var omöjligt är lättare än vad vi tror. Är oerhört tacksam för alla vänner som är där och vi har upplevt och skrattat tillsammans under Kitesurfingkurser, stranddagar, golfspel, badtunnor, pastatillverkning, fikastunder och andra upptåg.

Musiklivet i Kina var annorlunda vilket också berikat. Hemma igen fortsatte naturligtvis temat musik med Afterbeach och E-type. Dessutom massa andra fina minnen från bl.a TOTO, Weeping Willows och inte minst Bruce Springsteen. Höjdpunkten är nog ändå konserten med Anna Ternheim som betydde otroligt mycket och som var en oerhört vacker kväll.

Att jobbmässigt komma tillbaka var också en upplevelse, trots att många tycker att det går långsamt och att tiden ibland står stilla i vissa frågor är det ändå så att helheten hela tiden tar stora steg framåt. Fantastiska arbetskamrater har hjälp till att lyfta vardagen och de har stått ut med mina berg och dalbanor, kanske utan att alltid veta. Kan inte nog beskriva hur viktigt det är med givande och tagande och känna att man är en i mängden. Mina arbetskamrater har varit fantastiska. Inte bara kärngänget utan de underbara inspiratörer som har varit hos oss och berikat dagarna.

En annan fantastisk känsla var att se att min far hittat rätt och mår bra ute i det mörkaste av alla skogar. Trots kämpande och trixande bor han där han vill tillsammans med nyvunnen kärlek och det är så fantastiskt att se. Att se barnen fortsätta med studier och med målmedvetenhet ger också en känsla av att man gjort rätt.

Den absolut bästa känslan under året har ändå varit att reglera de bromsar som funnits. Att åter få känna något som värmer, att få tycka om och visa att man bryr sig om någon och att känna sig uppskattad och omtyckt. Det slår det mesta och har givet mig så många lyckliga stunder. Ibland har vi, i allafall jag de senaste åren, så svårt att tala om för andra vad vi känner och tycker. Att få tycka om någon på riktigt igen är så härligt.

Stort tack till er alla som på olika sätt berikat året och visat att det är gött att va!

 

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Engagemang är ett litet frö

Hela tiden berörs vi av saker i vårt samhälle som påverkar oss mer eller mindre. Vissa saker skapar större opinion än andra, vissa ytligare och mer oförargliga än andra. På något sätt så livnärs dessa opinioner av olika slags engagemang. Jag ser engagemang som något positivt, något som kan förändra. Att låta det frö som såtts gro och växa kan till slut skapa förändring och kanske förbättring.

Det ytliga engagemanget är kanske det som märks först, det som lättast upptäcks mm. Förra helgen var det melodifestival och det engagerar många människor och diskussionen om rätt låt vann engagerar redan innan finalen. Givetvis vann fel låt, och media rider och spär på denna våg och folket får något att diskutera.

Lite starkare engagemang finns runt oss i debatter, ställningstagande och åsikter. Tyvärr missar jag dagens föreläsning med Clara Henry här i Halmstad, en ung tjej från Göteborg som är känd för sitt engagemang i vissa frågor, men också en av dagens största aktörer på Youtube. Att våga ta ställning och engagera sig för sin sak och att också finna olika vägar för detta är att låta det lilla fröet gro till något större.


Clara Henry – Halmstad stadsbibliotek 15 mars 2015
https://www.facebook.com/events/1648075025455453/


 

 

På arbetsplatsen möts man av utställningar och bildspel från våra jämställdhetsutvecklare. En utställning om starka kvinnor som försökt, som kämpat för sin rätt och de svårigheter de möter. Bakom varje kamp finns det ett engagemang som till stånd på grund av en åsikt, en tanke eller en känsla. Det är vår rättighet att engagera oss och tro på saker vilket gör det beklämmande att man skall behöva fly, vara rädd eller fråntas den rättigheten.

 

Om vi skulle se det ur en annan vy, det som står oss närmast. Engagemanget för sina barn och nära och kära. Tror vi alla lever för detta och om någon skulle ta detta engagemang ifrån oss skulle vi säkert reagera. Här växer ofta det lilla fröet till en storslagen planta utan urskiljning på rätt och fel, hat och kärlek eller ja och nej. Engagemanget är en kärlekshandling till att tro på något, till att göra något bättre, till att förändra och ofta är detta inte fråga om egenvinning utan något man gör för någon eller några andra.

Istället för Clara Henry blir det en kväll på jobbet tillsammans med kanske den mest engagerade yrkeskåren, våra pedagoger. Kommer att prata om varför vi måste använda IKT i undervisningen och vet att detta är ett ämne som engagerar så många på olika sätt. Därefter blir det lite workshop där man prövar på olika digitala redskap och jag vet redan att engagemanget kommer att vara stort och den härliga känslan kommer att infinna sig.

På något är det där vi hamnar om vi visar engagemang, om vi brinner för något, om vi tycker om något eller någon. Vi vill att det skall fungera och kämpar för lycka. Det handlar inte om hårda värden eller pengar, det handlar om mjuka värden och rättigheter. det handlar om kärlek. Engagemang och tålamod visar att vi kan älska någon eller något genom att också uppskatta oss själva och tro på det vi gör.

Ibland är livet och känslorna som en berg och dalbana, men visst är det också så att plötsligt händer det.. ja ja, likt en trisslott :-), det fungerar och tack vara det lilla frö som fanns, det lilla hopp som fanns, den tro som fanns och det engagemang vilket är vårt sätt att visa att vi bryr oss så finner vi kärlek och omtanke. Tack livet!

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Reflektionsmöten

I skolans värld blir vi ofta påminda om modellen ”Trial and error” och i livet om ”att lära från våra misstag”. Visst är det så att det vore bra om vi gjorde detta och de flesta bygger upp erfarenhet och troligtvis anammar det. Dock inte alla. Att läsa kvällspressen är ibland allt mer deprimerande och även om det är intressant och erfarenhetsberikande att följa nyheter och samhällsutveckling, så är det också med frustration och ledsamhet man bevittnar det klimat som råder.

Läs mer

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , | Lämna en kommentar

Två halvor blir en helhet

För ett år sedan, på nyårsaftonen, trängdes jag med 100000-tals människor på Saigons gator. Människor var glada och det sprudlade av energi, det pulserade och livet levdes som om det inte kom en morgondag. Där fanns det ingen tid för reflektion eller fundering, på vad som passerar eller vad som komma skall. Ibland är det bra att stanna upp och fundera lite, fundera på hur man mår, hur kroppen mår. Ett år utomlands, i östra Asien var inte bara ett äventyr och upplevelse, det var också lärorikt utifrån att lära känna sig själv och få tankeställare om värderingar och vad som är viktigt i livet.

Brukar reflektera lite över året som gått och nu är vi framme vid ett nytt nyår och känslan av att åren bara går snabbare är lika befängd som att dygnet borde ha mer timmar, det kanske säger mer om vår livsstil. Kanske är det dags att slå ner på takten för nog är jag lyckligt lottad som haft möjligheten att se, uppleva och resa mycket under några års tid nu. Är det ett sätt att fly verkligheten? Vardagen? Eller är det bara tärningen som rullat rätt väg.

Senaste året har i allafall betytt många nya möten med många fantastiska människor med andra levnadsvanor, värderingar och kulturella påbrån. Med ett öppet sinne tror jag detta är en av de mest fantastiska adrenalininjektioner för själ och hjärta vi kan ha. Inget materiellt ting i världen kan komma upp i samma substans i lycka och känsla som minnen, barn, vänner och människor. Ändå strävar vi hela tiden efter mer och slår vakt så hårt om vårt att vi inte öppnar ögonen för medmänsklighet i vissa lägen.

Jag har för många nu berättat ganska mycket om mitt år i Kina som boende och arbetande. Något som jag aldrig skulle ha velat vara utan, för det gav mig så mycket och så många fantastiska möten med människor. Så jag plockar bara några axplock här om några favoriter till upplevelser. Under vintern och våren besökte jag en hel del ställen med fientlig krigshistoria och som man fick möjlighet att se från andra sidan. Precis som med språk är bästa sättet att lära sig är att vara på plats. Besöken och de historiska skildringarna i Kambodja med Röda Khmererna och Pol Pot var gripande. Likaså the Killing Fields. I Vietnam greps jag av min okunskap angående Agent Orange. Tunnlarna och berättelserna om Viet cong i Cu chi och alla de människor i dessa länder som fortfarande lider av sviterna är tankeväckande. Att vara i gränslandet mellan Syd- och Nordkorea och känna av politiska vindar, människoöden och frustration och rädsla var både ledsamt och intressant. Religion och traditioner i såväl Kina som Japan var också lärdomar och kunskapsgivande. En kunskapsbok ser olika ut beroende på var den är skriven, utav vem men också av vem som läser den och med vilka ögon.

Visst var storstadslivens brus i Saigon, Hanoi, Tokyo, Kyoto, Osaka och Seoul häftigt, men en av höjdpunkterna var att få komma en bra bit upp på Mount Fuji eller att bada i naturliga Onsens i bergstrakterna av Hakone.  Ibland är det dock de små sakerna som uppskattas mest, som ett besök i Golden Gai eller att bara njuta av ungdomars teatertränande i någon av Tokyos parker.

Framåt sommaren var det dags att summera året, för jag tog beslutet att åka hem. Visst, jag hade kunnat stanna och ärligt så hade jag inte haft några problem med att bo där, mentaliteten och det faktum att jag tyckte om människorna där gjorde det lite extra ledsamt att lämna. Många nya vänner från stora delar av världen och ett samhälle som trots sin oorganiserade struktur och kaos fungerar och där alla har en slags funktion, biter sig fast ganska djupt. Dock fanns det saker som jag saknade och som jag nog egentligen inte var beredd att ge upp.

Efter en färd via Moskva kom jag hem i början av Juli. Trött och fundersam på hur saker och ting nu skulle gestalta sig. Att komma hem visade sig lika byråkratiskt som att åka iväg, men lägenhet och vänner fanns kvar. Så sakta men säkert kom man in i samma gamla hjulspår igen där jobbet förstås tagit stor del av tillvaron. Till en början kändes det som om det inte hänt mycket, men skrapade man lite på ytan så märkte man att det skett en hel del. Brukar ju säga att jag har världens bästa jobb och fantastiska arbetskamrater som med humor och god arbetsmoral lyfter även tunga dagar till en bra nivå. Tack för att ni finns där!

Sen var man tillbaka till salsan och med sanningen i vitögat, så lär man aldrig bli någon hejare på det. Fast det är inte det som är det viktigaste, det ger en gemenskap, en utmaning, ett sätt att umgås utan prestige och förutfattade meningar. Det skapar helt enkelt värme och kärlek långt in i själen.

Även golfgrabbarna var glada att man var hemma igen, i allafall till en början. När vi summerade säsongen och jag stod som segrare efter att bara ha spelat halva säsongen var det med glimten i ögat de funderade över vad som hände. Hr jag sådan tävlingsinstinkt, kanske! Det är i allafall en del av en helhet som väger upp saker i livet. Det är ett sätt att få distans till vardagen, arbete och funderingar genom att umgås med dessa gubbar, för det är väl det vi börjar bli nu. Alla medelålders män i sina bästa år!

Relationer är inte lätt, men väl värda att vårda. De kan finnas i så många olika former och det är härligt att man kan skapa nya hela livet. Vi möter människor och ibland funkar det bra och ibland bättre, det kan vara på dansgolvet, på jobbet eller kanske till och med på nätet. Ibland är vi så trygga i den tillvaron vi har att vi inte sträcker ut handen eller tar vara på de tillfällen som kommer. Har under hösten träffat många nya människor som blivit vänner och människor är intressant. Vi är alla olika och har alltid något att bidra med till varandra.

Hade också ett gammalt kärt återseende med ungdomskompisar i december. Fantastiskt trevligt och visst förändras man under åren, men samtidigt en känsla att bara slå på tiden där man senast slutade.

Det som var tuffast att möta när man kom hem var den tuffa atmosfär som råder bland värderingar vi har. En själviskhet i resonemang och ett hat som delar upp oss i olika läger. Att generalisera istället för att se till enskilda handlingar är för mig obegripligt och därför oerhört sorgset att se en stärkt förändring av samhällsklimatet i ett av de länder som anses vara bra att leva i.

Nu närmar sig alltså ett nytt år och det blir inga nyårslöften, ett konstigt begrepp som bara kommer att brytas. Helt klart vet jag att jag som så många andra kommer att hänga på gymmet lite flitigare efter helgerna. Kanske gäller det att slå av på takten och förstå att man inte är 25 fortfarande. Visst har man flugit och farit de senaste åren och det kanske är dags att sitta still lite, få lite ro och lugn i kropp och själ och kanske även i hjärtat. Det är inte lätt att tycka om människor, att gilla att resa, att älska att njuta av livet… det är kanske inte realistiskt! Så vi hoppar nyårslöften och siktar helt enkelt på att må bra och göra nästa år till ett bra år.

Hur det än är så är vi alltid oss själva närmast och kanske själviska. Det är på gott och ont och funderar vi lite så vet vi vad som betyder mest här i livet, vad som får oss att må bra och vad vi prioriterar. Barnen kommer alltid att vara nummer ett och att se dem (lite mer sällan nu :-)) växa upp och agera som vuxna världsmedborgare är den bästa presenten man kan få.

Så till er alla hoppas jag det bästa och att ni kommer att må bra. Krama om era nära och kära och var inte rädd för utmaningar, nya vänner och gamla vänner och kom ihåg, det kommer alltid en ny orörd dag imorgon 🙂

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

With a little help from my friends…

Mitt Flippade Klassrum

”Nå, hur gick det på intervjun, kändes det som ett jobb du kan tänka dig att ha?”

Frågan fick jag i somras av Lina Tannerfalk, en god vän och en oerhört kompetent och driven rektor på Brunsåkersskolan i Halmstad. Jag hade precis varit på intervju nummer två, för jobbet som verksamhetsutvecklingskonsult (jag vet, fortfarande världens längsta och mest ambitiösa titel 😉 ) och kände mig sådär lagom tömd i huvudet som man gör efter att man suttit i över en timme på anställningsintervju.

”Ja, alltså, jag tror det. Vi pratade om så många olika saker, det verkar vara ett komplext jobb, med många olika inriktningar och som man har möjlighet att forma rätt mycket utifrån sin egen spetskompetens och erfarenhet. Men en sak vet jag, det var en annan verksamhetsutvecklare med på intervjun, Mattias tror jag han hette, han var en person jag gärna skulle arbeta tillsammans med! Han ställde…

View original post 954 fler ord

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

När du tror att du inte räcker till

Med jämna mellanrum händer saker som får en att tänka till, att gråta och att känna sig glad. Ibland tror vi att allt bara händer för dagen och lever just för den stunden. Det finns så mycket bra skrivet på nätet och på andra ställen så ni kanske slutar läsa nu, men ibland mår man bra av att skriva av sig också. Skall berätta om en för mig ganska stark historia som egentligen handlar om oss all som arbetar i skolan eller har med barn att göra.

IMG_1170

När vinden inte blåser dit man vill, finns det ändå hopp!

Läs mer

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Vart tog mänskligheten vägen

Våld föder våld sägs det och vad är det som egentligen händer. Tog några dagar att smälta in det tragiska som hände i Paris och även följderna av detta är tufft att smälta. Den hårdhet, råhet och oerhörda avsaknad av respekt och kärlek är bara deprimerande. Det är svårt att finna glädjeämnen när varje dag präglas av skilda meningar av vad som är rätt och riktigt, där vi hela tiden tvingas till att tycka och ta ställning i en mänsklig katastrof. Vad är medmänskligheten, ärligheten och var tusan är kärleken i allt detta destruktiva?

  
Fann denna lilla handsnidna droska med ett brudpar hos min far härom veckan. Den hade i fyra generationer ståtat högst upp på bröllopstårtor i släkten. En klenod, en symbol för kärlek och en tanke på det goda och mänskliga. En liten sak i ett sammanhang, men ändå en riktning på vad grundfundamentet till att vi är här egentligen är. Hur tusan kan vi ha hamnat så snett att så att kärlek förknippas med hat, illdåd och hämnd?

Vissa dagar vill man liksom strutsen bara stoppa huvudet ner i sanden och inte lyssna på radion, inte slå på nyheterna på TV, inte läsa tidningarna eller se till att man får pling i telefonen. Hur orkar vi ta emot denna strida ström med negativa inslag när vi tidigare blev glada och upprymda av bara det där lilla? 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar